239.- Min berättelse med Anneli Ahlby
Det är viktigt att tala med varandra om klimakteriet. Ett sätt att komma tillrätta med det
Sommaren 2019 hade jag sex avsnitt med undertiteln ”Sommarhetta”. De inbjudna kvinnorna fick berätta precis vad de ville som handlade om deras klimakterium. Det blev väldigt fina och rörande avsnitt som många uppskattade.
Jag måste säga att jag ofta tänker på just den här berättelsen av Anneli Ahlby från Gotland som berättade om sin trosor med randiga elefanter och sin första mens. Lika oväntat som första mensen kom sedan klimakteriet.
Anneli funderar på om hur tidigare generationer hade det med klimakteriet. Kanske hade Anneli kunnat haft en bättre relation till sin egen mamma om hon inte hennes mamma lidit av ”kvinnobesvär”.
Som för många – de flesta? – smög sig klimakteriet på henne. Oinbjudet. Anneli delar generöst med sig av utmaningar och om hur hon känt sig förbrukad, tjock, ful och gnällig. Hur hon fick sämre självkänsla. Upplevde förvirring och glömska.
När hon inte längre kunde sova var hon tvungen att gå till vårdcentralen. Där blev hon missförstådd och överkörd och kände sig som försökskanin. De manliga gynekologer hon kom i kontakt med var säkert duktiga inom många områden, men hade inte så stor erfarenhet vad gällde klimakteriefrågor
Hör hur hon hittat lösningar och trevat sig tillbaka till att må bra men också om en ny utmaning som kommit in i hennes liv. Anneli upplever ett stort värde i att ha kunnat dela sina upplevelser med andra och våga diskutera sina problem och utmaningar för att kunna landa i ett bättre mående och öka sin självkänsla. En varm, stark och väldigt rörande berättelse.